 Det finns bättre och sämre tillfällen att ge sig ut och springa. I morse visade det sig vara en fullträff! Det var fantastiskt vackert att se solen stiga upp, luften kändes ren och klar, kroppen lätt och fågelkvitter vittnade om att även kände att våren 2016 kommer att dyka upp så småningom.  Under senare tid har min ena fot krånglat och jag har lagt ner mycket tid på att arbeta med rörligheten i fotleden, både med kompressionsband och med generella övningar. Fotleden är fortfarande stel, men smärtan som dök upp i slutet av förra veckan verkar ha gett med sig vilket var en fantastisk känsla. Behandlingarna kommer fortsätta!När jag gick senaste utbildningen i 3D Funktion så fick jag och alla andra en goodiebag från Holistic. Bland annat så fick vi en Magnesiumspray som har visat sig vara en riktig livräddare. Bara att spraya på när det krampar och sedan så försvann det. Så bra! Kanske inte för allt eller alla, men absolut värt ett försök om du har problem med kramp och spända muskler. Jag har btw lyckats komma upp i 18 genomförda träningspass under året. En del lite kortare och en del lite längre. 150 känns plötsligt rätt så lågt satt mål :-) Men hellre det än för högt, jag vill ju njuta av min framgång. |
↧
Yes, foten håller!
↧
Träning som återhämtning?
 Jag återhämtar mig när jag tränar. Det kanske låter konstigt och helt upp och ner, men precis så är det. Min vardag innebär att jag riktar otroligt mycket av mitt fokus på andra människor och att hjälpa dem på olika vis. I mitt arbete handlar det om att de ska må bättre, att ha 110% fokus på vad de gör under den tid de tränar med mig och i mitt privatliv är det lika mycket fokus på min familj och att komma ihåg allt som rör dem. Med fem barn och med ett arbete med fulltecknat schema så blir det en hel del att hålla i huvudet vilket gör att jag måste vara alert och ha kalendern nära hela tiden. Träning innebär därför att jag nollställer min hjärna, att jag får trötta ut kroppen och pressa den till max så att huvudet känns klart igen och jag har gjort av med det stresspåslag som finns i kroppen. Fantastisk, härlig och engergigivande återhämtning! Älskar det! Att få bränna ut kroppen totalt och efter en välbehövligt skön dusch få återgå till vardagen är magiskt! Smaka på ordet återhämtning och fundera på dess innebörd. I de allra flesta sammanhang så pratar man om återhämtning efter träning, i alla fall i den värld jag vistas i för det mesta. Ordet får mig att tänka på att hämta kraft, en chans att stanna till för att orka mer och att se till att det man återhämtar sig ifrån inte tar överhand. När återhämtning dök upp som veckans ämne i den grupp med bloggare som jag samarbetar med så visste jag exakt vad det betyder för mig och förmodligen för rätt många där ute. Ni kan läsa vad mina bloggkollegor har för tankar kring ämnet, Erika till exempel, hon skriver om det individuella med återhämtning och att hitta balans. |
↧
↧
Att vara PT är inte coolt - det är att bry sig!
 Alla som väljer att bli personliga tränare bör ta med sig i åtanke att det inte bara är en kul grej eller en cool raggningsreplik. Det är inte glassigt och glamouröst, det innebär många timmars hårt arbete och mycket häng på gymmet på kvällar och helger. Att ligga steget före är otroligt viktigt om man vill arbeta med det på heltid och utan en välplanerad kalender med full koll på klienterna så kommer man troligtvis kollapsa när det börjar bli många bokningar. En av de största uppgifterna man har som tränare är att lyfta individer och arbeta efter de mål som varje individ har. Vi ska göra det på ett sätt som får varje person att känna sig nöjd över sin prestation och få de resultat de vill ha. Det betyder också att vi måste lyssna på dem och se vad deras önskningar är, vill de bli bra i en axel så kanske vi inte ska propsa på att det är ett sexpack de vill ha. Vår uppgift är att göra det de behöver och vill, vi är anlitade som tränare och vi är inte förmer än de vi tränar.  Jag hörde en gång någon som sa att de skulle aldrig välja en tränare som inte var muskulös och ställde givetvis frågan vad det beror på. Jag fick då till svar att "då vet man att de vet vad de talar om". Det där är himla intressant tycker jag, för att någon är muskulös betyder ju inte att de per automatik vet vad de pratar om eller att de kan förmedla det de vet. Tänk så här, vem kunde mest om boxning, Muhammad Ali eller hans tränare Angelo Dundee? Jag tror att de var bra på olika saker, Muhammad var grym i ringen och hans tränare grym på att se vad han behövde bli bättre på. De var ett team och jag garanterar att Angelo lyssnade på vad Muhammad sa och lyfte honom till skyarna när han behövde det. "Att vara PT är inte coolt - det är att bry sig!" Om du nu är på väg att välja en karriär som tränare så vill jag gratulera! Är du rätt man för jobbet och verkligen brinner för det här med människor så kommer det gå fullkomligt lysande. Att vara PT är inte coolt - det är att bry sig! Det är så fantastiskt roligt och varje dag är ett äventyr med nya härliga utmaningar. I en bransch som ständigt utvecklas dyker det hela tiden upp nya utbildningar och med nya utbildningar så växer kunskapsbanken och ganska ofta så ifrågasätts helt plötsligt de kunskaper man trodde att man hade. Så att utbilda sig vidare är väldigt viktigt för att veta att man kan sin sak och håller sig uppdaterad inom det område man nu väljer. Alla behöver ju inte ha samma inriktning, det är ju klienterna som ska hitta en tränare som kan det de behöver och som passar rent personlighetsmässigt. |
↧
Mitt värsta träningsminne
 Hahahaha, här fick jag en flashback och goda skratt. Att hitta mitt värsta träningsminne var en intressant walk down memory lane kan man säga. Det finns ju ett par olika som man skrattar åt så här i efterhand, men det var kanske inte lika roande just då :-)1. Fan!! Och headsetet var på! Det här är ett minne som jag vårdar ömt. Yoga. Ni vet så där härlig yoga som man längtat efter. Tända ljus, en välfylld sal, tonerna från Deva Premal spelas mjukt på stereon. Jag startar klassen, hälsar alla välkomna och påminner alla om att stänga av sina mobiler precis som jag gjort precis innan jag klev in genom dörrarna. Det är under de första solhälsningarna det händer. Det ringer. Min telefon ringer. Högt och intensivt och inte lyckas jag stänga av den på en gång heller och i ren frustration så svär jag rakt ut i headsetet. Jag använder inte headset på yoga längre... 2. Tur att jag inte tränar i string! Det här minnet skrattar jag ofta åt. Det var så otroligt pinsamt, men ändå så kul så här i efterhand. Jag var med på en muskelklass, ett pass som jag sett fram emot hela veckan och som jag var stamgäst på. Det var en populär klass med mycket folk och en otroligt duktig instruktör som alltid peppade så att jag gjorde mitt yttersta. Jag som ser rätt dåligt och vid det här tillfället inte hade börjat använda linser än, såg till att stå långt fram för att se vad instruktören gjorde. En bit in i passet så är det dags för djupa knäböj av alla de slag. Jag är vid det här laget redan ordentligt svettig och byxorna kletar fast i skinnet. Det är då det händer. De spricker över röven, tvärs över, från skinka till skinka. Inte en vacker syn för mina medtränande som får fortsätta att göra det de gör medan jag så osynligt som möjligt smyger ut ur salen. Dessvärre är det sommar och jag har inget ombyte med mig vilket resulterade i en tunnelbanefärd med dessa brallor. Tur att jag inte hade stringtrosor. 3. Febertoppen som toppar allt! Jag är en riktig lågtempare, min normala temp ligger på 36,2 grader och jag är superkänslig för att få en höjning. När jag så skulle hålla en lång yogaklass så var jag på ett alldeles lysande humör, jag älskar att leda yoga och mår alltid fantastiskt efteråt. Under just den här klassen så började allt sådär härligt som yoga kan vara, men under passets gång så började jag må dåligt. Jag bet ihop så länge jag kunde men under avslappningen så kände jag att det inte skulle gå längre så jag smög fram till en av mina deltagare och viskade; -du måste ta avslappningen, jag mår inte så bra -alltså, Anna jag kan verkligen inte! fick jag till svar. -du måste, annars kräks jag här inne! viskade jag tillbaka. Jag hann precis in på toaletten innan jag kaskadkräktes. Mådde som någonting katten släpat in och fick skjuts hem. Att tempen stegrats upp till 39,4 var förklaringen, och fort hade det gått. Har du några hemsk-roliga incidenter att dela med dig av? Eller vill du läsa fler? Emma Hällbacka har en otippad vinkling på sina värsta träningsminnen och Elna Dahlstrand visar på pannben då hon älskar cyklingen trots sina dåliga pass. |
↧
3D Funktion & vet du vad din pt har för utbildning?
Att jag är ett stort fan av 3D Funktion är ingen hemlighet och det beror ju faktiskt på att det bidrar till så otroligt fina resultat för mina klienter och för mig själv! Det här sättet att arbeta har även en del tränare som inte har den utbildningen, av den enkla anledningen att man fattar att kroppen hänger ihop som en helhet. Det är inte enskilda muskler som har en ensam funktion. Förståelsen för att vävnad reagerar på ett sätt när man sätter en fot i marken och på ett helt annat om du testar samma sak i luften eller liggande. "Det var första gången jag körde 3D så jag var totalt oförberedd på hur jobbigt det var. Hde jag vetat det hade jag handikappanpassat mitt hem för att förbereda för träningsvärken of doom som knockade mig de två efterföljande dagarna"  Under julhelgerna höll jag och Johanna ett par klasser på Flex Sports Club i Hägersten utformade efter vårt sätt att arbeta. Den responsen vi fick var helt fantastisk och lvi blev jätteglada när Johanna F Boström från Wellness var med på passet och ville skriva om det. Så idag kom en av mina klienter (tack Gitte) till träningen med tidningen i handen. Du kan läsa artikeln i numret som är ute nu! Vet du förresten vad din PT har för utbildning? Jag har genom åren fått mycket få frågor om min kunskap och det tycker jag är lite synd. Det finns en uppsjö olika utbildningar och det finns dessutom personer där ute som utger sig för att vara PT´s utan att ha utbildning. Det finns riktlinjer utformade av SIS och Konsumentverket, lågt satta, men ändock riktlinjer. Du kan läsa om dem här. Jag tackar Johanna för en fin artikel och härligt omdöme! Välkommen tillbaka för mer träningsvärk! |
↧
↧
Partystämning med rätt outfit!
En vecka som var fantastisk på så väldigt många vis så avslutade jag och Elin med en grymt kul aerobics. Koreografin satt som en smäck och varenda en av deltagarna hängde med när vi drog till med finaler till "Värsta schlagern" och "Like fire tonight". Jag glömde givetvis att starta pulsklockan, men med tanke på att jag hade nära-döden-upplevelser ett par gånger så gissar jag att pulsen var på topp!    Att köra klasser är sjukt kul, teama ännu roligare och när man känner sig snygg i kläderna så blir det ännu bättre! Skor och byxor från Reebok och tröja från Junkyard fixade känslan, vi koreografin och deltagarna kom med partystämningen. Så här dagen efter så känns min höft lite trött och den behöver hjälp att bli pigg igen, rulla och massera lite med min peanut och flossa lite med kompressionsband kommer göra susen så den hänger med in i nästa veckas utmaningar utan bekymmer.  Vi ses! |
↧
Mitt liv utanför bloggen
Genom sociala medier och bloggar kan man skapa en bild av sig själv som är vinklad så som man själv vill ha den. Bakom illusionen av oss själva finns dock det riktiga jaget med allt vad det innebär och veckans tema i gruppen Bloggar om hälsaär den här veckan att skriva om "Mitt liv utanför bloggen". Ett fantastiskt bra tema att skriva om då vi den här veckan startar upp vår Facebooksida för att samla alla våra inlägg. Då får ni en bild av vilka vi är och vad vi pysslar med när vi inte bloggar. I mitt fall så är ju bloggen en hobby, ibland en ventil när någonting upprör, ibland en hyllning till någonting jag blir glad av. Ofta om träning men ibland om familj. Jag har svårt att inte vara personlig i bloggen och den speglar väldigt mycket vem jag är utanför, men här kommer en lite mer personlig beskrivning:  Namn: Anna Maria Lennartsdotter Lindbom Ålder: Snart 43 år gammal Status: Gift sedan 2007 med Harley Lindbom Barn: 5 barn, 21, 19, 6, 5, 3 år gamla. Bor: Herrängen/Älvsjö Arbetar: Flex Sports Club i Hägersten Bakgrund/arbete: Gick handel & kontor i början av det glada 90-talet i Skärholmens Gymnasium efter 6 år i Västertorps skola och 3 år i Fruängens skola. Började samtidigt att jobba extra på Galne Gunnar i Kungens Kurva och stortrivdes! Sjukt kul gäng att jobba med! Då de lade ner så började jag på Radiumhemmets arkiv samtidigt som jag pluggade och jobbade extra på gym. 2004 så sa jag upp mig för att satsa heltid på friskvårdsbranschen och har sedan dess levt på det. Arbetade på Frescatihallen och Västertorps sim- och idrottshall under många år innan jag för tre år sedan började på Flex Sports Club i Hägersten. Inte för att jag vantrivdes på de tidigare ställena utan för att jag ville ha en samlad arbetsplats och inte längre åka runt hela stan för att köra klasser på olika företag och anläggningar.  Personligt: Jag gillar att argumentera, jag är väldigt lik min pappa på den punkten, men jag ser också alltid till att jag är påläst om det som jag argumenterar för. Argumentera för sakens skull är inte riktigt min grej. Jag kan störa mig på när folk diskuterar och använder argument som "fast det är så", "det har jag hört", eller använder sig av rubriker från typ Aftonbladet för att stärka sina åsikter.Jag har ett hett temperament, jag kan explodera väldigt starkt (men inte på jobbet, det är i hemmet jag vädrar). Oförskämda människor som inte respekterar andra eller sin omgivning har jag också svårt för, att försöka ta hänsyn och anpassa sig till omgivningen tycker jag är viktigt. Man får gärna ta plats, men inte trycka ner andra för att själv få synas. Väldigt personligt och mindre smickrande: Jag snarkar och glömmer att stänga skåpluckor efter mig. Jag är pedant och om jag inte har hunnit städa under veckan så får jag ett psykbryt och gör allting på en gång i rask takt och med sura miner. När jag blir stressad så kan det hända att jag snäser av folk, även om jag försöker behärska mig. Om någonting inte fungerar på första försöket (typ datorer och mobiler) så får jag frispel, det finns ingenting som kan göra mig mer stressad än sådant. Det skulle vara när man har massor att göra och spisen går sönder då. Väldigt personligt och mer smickrande: Jag är omtänksam, att hjälpa människor är det jag brinner för och har jag tid så ställer jag alltid upp! Den och det jag tycker om höjer jag till skyarna så att alla kan få ta del av hur fantastiska de är! Jag är en grymt bra mamma, även om jag inte alltid har så mycket tid som jag skulle önska. Den tid jag har med mina barn är ovärderlig och jag skulle stötta dem i allt! Jag dömer människor efter deras handlingar, om de är homo-, hetero- eller transexuella struntar jag i, lika lite bryr jag mig om ifall du är gul, vit, svart eller rosa eller vilken religion du tillhör. En bra människa är en bra människa, en idiot är en idiot oavsett. Jag är väldigt duktig på mitt arbete (screw jante) men vet också om att jag alltid kan bli bättre och fortsätter därför att utbilda mig hela tiden. Well, med det sagt så välkomnar jag dig till min blogg och mitt nätverk! Häng med oss alla och se vilka vi är, läs våra inlägg med ämnen som kommer att behandlas från allas våra perspektiv. >> Camilla tränar >> Formcykel >> Annika Larsen >> Helena Enqvist >> Reach Your Goal >> Lite längre >> Victoria Karlsson >> Liltraning >> Charlotta Sofia springer och trimmar >> Clara Edvinsson >> Clean Eating by Annika >> Mitt aktiva liv >> Anna M Jansson >> Träningsblogga |
↧
Det finns någonting positivt i alla situationer!
 Idag känner jag mig lite så här. Jag längtar efter våren och den smygande solen som värmer på huden trots att luften är kall. Jag vill komma ut i grönskande natur och andas frisk luft, börja springa mer ute och känna hur min kropp insuper syre och löpstegen känns lätta. Just idag så är känslan starkare än vanligt. Jag tror att det beror på att vi är i mörka februari, snön lyser med sin frånvaro och denna semmeltisdag uppenbarligen vill regna bort. Men!! Min höft känns bättre idag, februari är närmare sommaren än januari, solen är framme mer och mer, det finns löpband, jag har fina vänner och tack vare denna semmeltisdag så får jag hänga med mina barn lite mer och det är värt allt! När våra mörka dagar kommer över oss, för dem har vi ju alla, så ska vi veta att det finns så otroligt mycket att vara glada över. När jag var liten så läste jag Pollyanna och om hennes vara-glad-lek som har fått följa med mig genom livet. Hon gjorde det till en lek att hitta det positiva i varje situation och som liten så härmade jag det här och låtsades att jag var hon. Mindfulness fast i gammal tappning.  |
↧
Materialist - javisst!
Ni vet glädjen när det dyker upp ett paket på posten med efterlängtade träningskläder och de passar perfekt? Bästa känslan! Idag kom ett sånt paket till mig, ett paket med perfekt klädkärlek.  När det gäller träningskläder så har jag några märken som jag trivs i extra mycket. Det handlar mycket om att de passar min kroppsform, men också att de rent stilmässigt passar mig och den träning jag vill hålla på med. Jag instruerar yoga och pilates lika gärna som Grit, step och aerobics. Jag springer ibland på löpbandet, ibland ute och ibland får jag till ett pass i gymmet. För mig så betyder det att de kläder jag har måste passa alla de aktiviteter jag har inplanerade under dagen. De måste fungera att träna i men också att träna klienter i. Så när det här paketet dök upp blev jag jätteglad! Så här i mörkaste februari tyckte jag att jag behövde en liten uppiffning av min träningsgarderob så nu fick den sig ett litet lyft med härligt rosa, grått och svart från Under Armour. Jag gillar träningskläder så här tillåter jag mig själv att vara ytlig, någon last måste man ju ha, eller hur? Det här var inte det enda som gladde mig, jag fick idag till en intensiv löptur på bandet. Jag stegrade tempot var femte minut de första fyra gångerna och därefter var tredje och slutligen varje minut. Det här gjorde min ansiktsfärg alldeles röd och min själ alldeles lycklig. Jag orkade. Snabbare än tidigare och längre tid med hög intensivitet än någonsin förr. Kanske inte var så dåligt att vila från löpningen en vecka i alla fall. Vila är inte min starkaste gren, så jag är supernöjd med mig själv! |
↧
↧
Wow, tre år har gått så fort!
 För tre år sedan var jag mammaledig. Av en slump så råkade jag hitta en annons från Flex Sports Club i Hägersten om att de behövde en till personlig tränare till sitt team. Det kunde inte kännas mer rätt! Att ha så nära till ett arbete och att ha allt samlat på samma ställe kändes som det bästa av alla världar. Att börja under föräldraledighet som jag delade med min man var också perfekt timing då jag sakta men säkert kunde etablera mig och dessutom förlänga tiden vi kunde vara hemma med vår minsta. Elin tog emot mig med öppna armar och när jag fick jobbet var jag överlycklig. Jag har inte ångrat det en sekund, många vatten har runnit under broarna och jag som gillar förändring tycker bara att det är kul! Det är ett ställe där det händer mycket och där vi som arbetar ihop ställer upp för varandra och är ett riktigt starkt team och medlemmarna känner varandra vid förnamn och hälsar på varandra med glädje. Jag är på rätt plats helt enkelt.  Bästa Catrin och Amanda i gamla receptionen.   Tävlingar och happenings har varit ett av Hägerstens kännetecken, det kommer bli mer av den varan 2016 då vi åter är full bemanning med Alexandra och Felix som sköter ruljansen. Att kunder kunde få en liten massage i mina pauser var inte helt ovanligt heller. Nu har jag inte så mycket ledig tid men ställer gärna upp när jag kan.  Utmanande hinderbanor var rätt vanligt att man hittade inne i vårt funktionella rum. Det var en välanvänd yta på klubben.  Fantastiska Johanna började som medlem hos oss och var en av mina första klienter i Hägersten innan hon själv utbildade sig till tränare och blev en del av vårt team. Saknar henne massor nu när hon är i England, men det finns ju Skype :-)   Maria Lavestedt Segeblad (grundare av Bootrun-löpning för alla och Liltraining) kom och var med på min och Fias workshop i Core Awareness. Idag är hon en del av Bloggar om Hälsa tillsammans med mig och 14 tjejer till. Receptionen är en plats för möten. Att möta klienter och varandra, att hälsa och att arbeta.  Felix och Amanda höll sig på mattan ibland. I alla fall när den var nybytt och ren :-) Grymt fina människor båda två, man bara måste älska dem. Eller vad säger ni som träffat dem?  Antalet medlemmar har ökat och så även den andel som tränar med PT. Det är så otroligt kul att se den utvecklingen som vi har hos oss. Det märks på våra kunder att de gillar det vi gör!  Mitt koncept Tribal Yoga togs in på Flex Hägersten 2014 och till min glädje så är den väldigt omtyckt. Har du inte provat så är du välkommen på tisdagar 11.30 och söndagar 17.30.  Avslutningsfesten innan gamla gymmet revs blev med skräckblandad förtjusning. Det var blodigt och vi gick all-in! Minns det med glädje och att våra medlemmar tyckte vi var galna är sånt man får leva med :-)  Inte för att jag någonsin tvivlade, men inte tusan såg det ut som att det här skulle kunna bli ett användbart gym igen?  Men det blev det ju såklart! Jag är så tacksam för att våra medlemmar stod ut med att ha gruppträning i byggdamm och på konferenssalar på hotellet under tiden.   Invigningen med sushi-bjudning var väldigt uppskattad. Kul att göra någonting för våra medlemmar när de haft så mycket tålamod under resans gång!  Jag påbörjade min 3D-resa också vilket idag har lett till många aha-upplevelser. Jag har idag gått modul 1-4, Hockey och Fotboll. I vår går jag modul 5, Fascia och löpning också. Det händer så himla bra grejer, planeterna måste stå rätt på himlen.  Tack vare 3D Funktion, mitt egna engagemang och ett flertal klienter så blev jag nominerad till Guldhjärtat i kategorin årets PT 2015. Så himla kul! Efter en vattenläcka så blev golvet i vår aerobicssal bitvis förstört, men efter den här helgen så kan vi återigen stoltsera med vår fantastiska sal! Jag är fortfarande djupt imponerad av hur Johanna utan att knorra tog tag i problemet och dansade och sjöng sig genom det hela.  Att det skrevs en artikel om mig och Johanna i tidningen Shape up och mitt 3D-pass i Wellness var ett par extra guldkorn under senaste året. Otroligt kul att vara uppskattad!   Jag kommer fortsätta mitt 2016 med min egen och andras löpning, men också arbeta på att bli en ännu bättre personlig tränare. Man är aldrig riktigt i mål, det händer grejer hela tiden. Samarbetet med Bloggar om Hälsa kommer dessutom göra att inläggen kommer bli fler. Enjoy 2016! |
↧
Hur ska man hitta rätt i djungeln?
Om du får ont i ryggen, vet du då vem du ska vända dig till? Om du ramlar och skadar knäet, vem kontaktar du först? Om en axel strular, vet du vilka undersökningar som behövs? I den tid vi lever nu så är det faktiskt väldigt svårt att veta. Väljer man att gå till en läkare så vet man att besparingskrav gör att de kanske väljer bort bra undersökningsmetoder till fördel för antiinflammatoriska läkemedel. Där gäller det att hitta rätt läkare, med kunskap och kärlek till jobbet (kan ju tyckas självklart, men icke) som gör det som krävs för att man själv ska få rätt hjälp. En vän fick till exempel antiinflammatoriskt mot en tumör i bröstbenet (trots tidigare diagnos bröstcancer) och en annan fick astmamedicin mot ångest.  Nu handlar ju inte det här bara om läkarkåren såklart, det finns väldigt många duktiga läkare som verkligen gör sitt yttersta för att klara de krav som ställs på dem vilket inte vill säga lite. Det som är lite mer otydligt om du ska välja naprapat, kiropraktor eller fysioterapeut (sjukgymnast). Där vet många inte riktigt skillnaden och det kan jag förstå, det finns så många olika vidareutbildningar inom dessa grenar så att de ofta korsas. Det kostar också olika mycket vilket inte beror på att de är olika mycket värda, utan på om de har landstingsavtal eller inte. Du kan läsa mer om jämförelser yrkesgrupperna emellan här. Så, vad jag skulle vilja påstå är att du kan få adekvat behandling inom samtliga yrkeskårer beroende på vilket intresse individen har och hur mycket känsla som finns för arbetet. Precis som en del är födda konstnärliga eller med en fantastisk sångröst, så har en del behandlar "det". Med "det" menar jag det där som man inte kan sätta fingret på, de har ett öga för vad som behövs, de har en fingertoppskänsla som kan avgöra varje enskild individs behov vid enkel beröring.  Jag skulle vilja påstå att du många gånger kan lösa dina problem genom att gå till rätt PT också. En bra PT vet när det är dags att slussa vidare till någon av ovanstående yrkesgrupper och gör ingenting som de inte är utbildade för. Träffar du på en en tränare som vill justera dig likt en kiropraktor så skulle jag ringa i stora varningsklockan om de inte har en kiropraktorutbildning. Lika mycket skulle jag dra öronen åt mig om någon kallar sig för specialiserad PT i något område utan att kunna uppvisa att de har en utbildning i den inriktningen. En del läser bara på själva i böcker och lär sig givetvis massor, men det är lite som att bli en duktig frisör genom att kolla Youtube. Det kan hända, men det är inte troligt. Nu blev det ett långt inlägg om någonting annat än jag egentligen skulle skriva om. Haha, jag var egentligen bara glad över att jag fortfarande efter 7 (!!) år träffar personal på Skandinaviska Kiropraktorhögskolan en gång i veckan för att träna pilates. (och nej, jag är inte partisk gällande yrkesgrupper, jag har större erfarenhet av naprapater än kiropraktorer) Mot en skön vecka - och vidare! |
↧
Yoga - elitistisk eller kravlös?
 Jag älskar yoga. Jag älskar vad den gör med min kropp och jag älskar vad den gör med min knopp.Jag började med yoga i början av 2000-talet och helt ärligt så tyckte jag att det var en plåga större delen av tiden, det var först under avslappningen som jag blev påmind om varför jag var där. Det var också den känslan som gjorde att jag valde att komma tillbaka vecka efter vecka, år efter år. Det var den känslan som gjorde att jag valde att börja instruera yoga själv, tanken på att kunna förmedla den känslan till andra var min största drivkraft. Jag har njutit av Vinyasa Yogans härliga flöden, svettats genom Bikrams varma ångor, plågats genom Yin Yogans långa, frigörande minutrar, utmanat mig själv i Ashtangans serier och utvecklat Tribal Yogans sköna flöden. Men aldrig har jag känt ett behov av att prestera. Aldrig har det känts viktigt för mig att vara bättre än någon annan eller bevisa mig själv. Yoga är för mig, i alla dess former, en känsla, en attityd, en inställning och ett inre ställningstagande. Yoga för mig innebär inte att du måste stå på händer eller huvud, inte heller behöver du lägga fötterna bakom nacken eller slå knut på dig själv, yoga är i nuet, där du är just nu, varken mer eller mindre. Att utöva yoga ska vara glädjefyllt och ge kraft i själen, du ska lämna varje yogaklass med en känsla av att vara förbaskat bra! Mantran på sanskrit kan väl vara kul att kunna, men den som kan dem är inte bättre än någon annan. Vi är på olika plats i vår yogaresa och ingen plats är mindre värd än någon annan, alla är lika viktiga. Inte heller behöver du ha batikmönstrade kläder, en exklusiv yogamatta eller bli vegetarian. Är du törstig när du är på yoga så är det ok att dricka, så småningom slutar man vara törstig under passet ändå, det är din kropp och du känner själv om du behöver dricka eller inte.  Att en instruktör gått en utbildning på 200 timmar för att bli yogalärare betyder inte att de kan ge dig den känslan av välmående som du behöver. Alla kan plugga till sig poäng, att vara ödmjuk inför människor och deras liv är en mycket större utmaning och kräver att man är på den platsen eller har passerat den på vägen i sin egna yogaresa. Jag älskar yoga. Vill du älska yoga eller försöka älska den så prova, men känn inga krav på prestation. Lyssna, känn och upplev. Yoga är inte elitistisk. Namaste <3 |
↧
Yoga, 3D eller traditionell styrka? Varför välja?
Jag känner mig hemma lika mycket i aerobicssalen som i gymmet, lika mycket på yogamattan som på stepbrädan, lika mycket i den traditionella styrketräningen som i 3D-träningen. Men 3D-träningen är det som förbereder mig så att jag kan klara traditionell styrketräning utan skador. Med en överrörlig kropp krävs det styrka för att klara av vardagen, och jag är inte riktigt där just nu. Jag behöver smart styrka för att utsätta min kropp för så lite slitage som möjligt.  Under många år har jag haft en axel som stökat med mig och först nu har jag fått ihop det med att jag bröt nyckelbenet när jag var 1 1/2. (Ibland tar det tid att fatta saker) så under senaste året har jag hållit mig borta från den traditionella styrketräningen då den inte gjort mig bättre utan snarare sämre. Mycket för att fokuset jag fick när axeln bråkade från start var att jag skulle lära mig att "låsa" skulderbladet i alla övningar för att inte supraspinatus skulle hamna i kläm. Jag gjorde som de sa, kämpade och slet, fick problem med bröstryggen i stället med mycket krampande muskler. Bytte ut en del träningspass med yoga och när jag utvecklade Tribal Yogan så gjorde den underverk för min kropp. Det är sedan jag började med 3D som jag fattat varför min kropp inte fungerade med den rehab jag fick, och varför Tribal Yogan fungerade så bra. Först när jag slutade göra som alla lärda sagt så blev jag bättre. Hur som helst, för att inte göra en historia onödigt lång, så körde jag traditionella övningar idag, inte så många men hantelrodd, latsdrag och axelpressar. Och vet ni vad, det gjorde inte ont! Jag använde mig av samma vikter som jag gjorde när jag gymmade 5-6 dagar i veckan 2 ggr om dagen. Kroppen är förberedd och stark, i alla fall i överkroppen. Underkroppen är en akilleshäl som fortfarande får hålla sig till 3D tills den gör som jag vill. Jag har lärt mig att inte bara lyssna på min kropp, jag har också förstått vikten av att se vad träningen kan göra för mig längre fram. |
↧
↧
Vad tusan är life hacks?
Vad tusan är life hacks? Det var den första tanken som slog ner i mig när jag mötte veckans bloggutmaning. Sen hittade jag förklaringen och tyckte att det var ett sjukt kul ämne att skriva om! Jag fick verkligen tänka till innan jag fattade att svaret fanns rätt under näsan på mig. "Små knep som du lärt dig längs livets väg som underlättar/revolutionerat din vardag, ditt liv och kanske din träning" Det här kan ju bli hur intressant som helst! När 15 helt skilda personer som ska berätta om sina alldeles egna revolutionerande idéer så kommer det ju bli en hel massa roliga knep! Läs till exempel vad Helena använder frostskyddet för vindrutan till, hos Ida kan du får tips om både mellis, träning och Google Drive och Erika levererar fem tipp-topp-tips trots att hon inte trodde hon hade några från början. När jag var yngre och använde nylonstrumpor mellan varven så tog jag de trasiga (de höll ju inte så himla länge hur som helst) och trädde på min sopborste. Då blir det statiskt och allt läbbigt damm fastnar på borsten! Supergrymt tips från världens bästa farmor. Nu använder jag inte nylonstrumpor längre och med många barn och mycket jobb så får dammet lov att ligga lite längre. Med barnen har det i stället dykt upp en del andra saker som måste lösas rent praktiskt, typ som när de får tuggummi i håret och storgråter över tanken på att behöva klippa av sig allt hår. Det problemet är long gone, med lite olja där tuggummit sitter fast (eller ganska mycket) så glider tuggummit ur håret. Mycket praktiskt och tar bort många tårar. För att rodda livet så måste man vara organisatorisk och ordningssam, utan min kalender och mina högar med vikta barnkläder inför morgondagens aktiviteter skulle mina dagar/morgnar rasa helt. Rutinfasthet är A & O i det mesta jag gör för att inte tappa greppet. Rör du min kalender så är du död!  För att rodda med mycket kläder behöver man vara kreativ. En stor familj betyder mycket saker och lite utrymme. Alltså behöver allt vara praktiskt ordnat och varje persons saker vara var för sig och inte blandat. Med fem hemmaboende personer så blir det tre lådor var och en extra för småprylar som man vill glömma bort. Tavlan ovanför har en vän gjort och den är också ett life hack, att se någonting som gör mig glad mitt i det som gör mig mest stressad gör underverk! Du hittar hennes verk på Divine Art by Malin på facebook.  Att rodda med golvyta är nog det allra svåraste. Det ska trollas fram yta där det inte finns då kvadratmeterantalet inte går att förändra så där i en handvändning. I mitt fall då jag inte är den mest tålmodiga och händiga människan i världen så är det tur att jag är gift med en händig karl som kan verkställa och fullfölja mina galna infall och idéer. För idéer har jag massor av! Vi har lyckats trolla fram ett extra rum, kontor och sovrum i ett utan att det syns. Sjukt smart!   När det gäller att rodda träningen finns det inga life hacks för mig. Det är bara att bita ihop, köra det jag ska och njuta av resultaten. Inga tricks biter här. Fast det är klart, med en kompis på löpbandet bredvid så går ju tiden sjukt mycket fortare. Räknas vänner som life hacks? |
↧
Var får jag min energi ifrån?
Det är lätt hänt att det slinker ner en godispåse i kundkorgen på vägen hem om man inte har tillräckligt med energi i kroppen när man går och handlar. Jag tror alla känner igen sig i det här hur vanskligt det är att gå in i affären när man är hungrig, det kan bli väldigt dyrt och man fattar ofta en mängd dåliga beslut. Missförstå mig rätt nu, jag tycker inte att man alltid behöver hålla sig undan från godis och snabbmakaroner, om man grundar med bra vanor i vardagen så bryr sig kroppen mindre om att det landar lite annat i magen mellan varven. Det är när det blir en vana att springa in och handla när man är stressad på väg hem och dessutom har för lite mat i magen. Då blir det lätt en ond cirkel då energin kommer från fel ställen och får oss att må ännu sämre. Marknaden svämmar över av produkter som vi ska plocka åt oss i brådrasket, en del bättre och en del sämre. Ibland känner jag att det är tur att jag inte äter produkter från djur, det gör att jag ofta väljer upp sånt som är mindre bra. Utbudet veganskt godis är inte lika stort och vem hinner läsa innehållsförteckningar om man är stressad? Då är det skönt att vara väl förberedd med egna grejer som är bra. Man kan lätt få för sig att det är svårt och tar lång tid att göra egna smarta mellanmål att peta i sig i farten, men det är fel! Jag gör mina egna energibollar på nolltid, en stor sats som räcker en vecka tar inte mer än max 10 minuter att göra om du har en bra matberedare eller stavmixer. Personligen gillar jag matberedaren mer.  Nu är jag dessvärre en sådan där jobbig typ som inte använder mig av recept, jag tar det jag har hemma, men de flesta av oss kan nog klara det ändå. Det viktiga är att konsistensen blir bra, jag har hittills aldrig misslyckats med mina energibollar. Dagens recept (ingen mängd dock, tömde resterna i påsarna): Cashewnötter Hasselnötter Inkabär Dadlar Fikon Kokosolja (lite) Kaffe (kokt, inte kaffepulver) Lingonpulver Kakao Kokosflingor Jag slänger ner allt i matmixern, avvaktar dock med kokosolja och kaffe så att det inte blir för blött. Jag är också försiktig med dadlar och fikon, för många gör gärna att det blir lite kletigt. Så himla gott! Dessutom har jag nya skor, det gör mig glad och ger mig extra energi. Är lite av en fetischist när det kommer till träningskläder och träningsskor och då är det sjukt viktigt att inte vara hungrig när man går och handlar. Btw, jag har nu genomfört 22 av mina 150 pass under 2016. I alla fall pass som jag registrerat med min Polar V800, det är endast dem jag kommer räkna, annars tappar jag nog räkningen rätt fort.  |
↧
Tillbaks på löpbandet, ändtligen!
Det här trodde jag aldrig att jag skulle säga, men jag har längtat efter att springa! Hur knäppt är inte det? Jag har under de senaste två veckorna känt mig lite låg i kroppen, som att någonting huserar runt där utan att liksom bryta ut. Därför har jag inte heller sprungit, det känns som en helt onödig grej att göra om man inte känner sig i bra skick. Hur som helst fick jag en otippad avbokning och ställde mig på bandet, valde att springa lugnt och fint i 45 minuter för att känna in kroppen. Den svarade helt fantastiskt! Inga spänningar, ingen smärta, lagom puls och med trevligt sällskap. Tack Mackan!  Marcus btw, är en riktig hjälte! Han har så länge jag minns tränat här på Flex Sports Club i Hägersten, men mest lyft vikter. Senaste året har han varit mer aktiv på löpbanden dock. För ett antal veckor sedan så hamnade vi på banden intill varandra och då han vi prata lite extra. Det visade sig att han haft en mental spärr mot att öka tiden på bandet, så jag peppade honom att hålla mig sällskap tills jag var klar och då slog han sitt pb och insåg att han inte är så begränsad som han trodde. Idag körde han 90 minuter och på fredag siktar han på att hålla bandet igång 3 timmar. Så jäkla grym!Det bevisar att det mesta sitter i våra huvuden, vi kan så mycket mer än vi tror och vi kan krossa alla barriärer om vi bara tror på oss själva. Ibland behövs det att någon annan tror på en för att det ska hända, så prata med människor runt dig, du kan kanske förändra livet för någon! Svettig och nöjd! Älskar dessutom mina nya tights från Reebok, så himla sköna! Linnet är från Nike och jag gillar att det är lite längre och inte sitter som en andra hud och skaver, skorna har jag visat förut, de är också från Reebok och sitter som en smäck runt foten. Ska jag springa så vill jag springa i kläder jag gillar :-) Vad väljer du att träna i? //Anna |
↧
Jag är nyfiken på....
Jag är nyfiken på hur mycket som är kropp och hur mycket som är pannben när man utsätter sig för stora kraftutmaningar. Jag tycker det är coolt med folk som till exempel springer TEC100 och de som deltar i Fotrallyt där vinnaren Fredrik Forsström gick i hela 87 timmar och 45 minuter. Hur länge klarar man sig utan att bli knäpp liksom? När jag sprang Tjurruset 2013 och Vildsvinet 2014 så hade jag inte sprungit någonting alls innan loppen, löpning är inte min starkaste gren även om jag idag kämpar ihärdigt med att bli en bättre löpare. Jag genomförde ändå loppen och tyckte de kändes helt ok. Jag var i och för sig kissnödig och behövde springa och kissa i skogen två gånger under Vildsvinet så tiden var riktigt usel, men jag gjorde det. Så en hel del pannben kan vinna över en mindre tränad kropp, eller var det för kort lopp för att det ska behövas? Var går gränsen?  Jag är också nyfiken på hur tävlingsinsriktad man behöver vara? Behöver man vara det för att genomföra? Då menar jag inte att vinna, då behöver man förmodligen vara rätt så tävlingsinriktad, men för att ta sig igenom det? Eller fungerar det lika bra med en positiv inställning? Min tävlingsanda är rätt begränsad och jag är mer en ganska glad prick som tar mig igenom det mesta med skön attityd. Dessvärre räcker det inte med bra attityd för att ta sig igenom AXA halvmarathon i sommar så det är nog dags att lägga på ett kol och ge mig ut och springa lite.Det är också dags att börja göra dig nyfiken också. Jag har en ny utmaning som kommer dyka upp i sommar. En utmaning som kommer testa mitt psyke ordentligt. Vad det är? Det får du veta sedan. Vad är du nyfiken på? |
↧
↧
Att testa någonting nytt tog mig till en helt ny nivå
Veckans temainlägg i Bloggar om Hälsa handlar om att prova nya saker. Det här med att prova någonting nytt är verkligen min grej. Jag är en sökare som ofta hittar på nya utmaningar, men är mindre bra på att förbereda mig inför dem. Den senaste månaden har inneburit otroligt mycket arbete för mig och jag har inte ens hunnit tänka på dagens utmaning. Du kan också läsa om vad Ida hittar på i 24 timmar och hur Malin får ner sina axlar ett par trappsteg efter att du läst om vad jag har gjort idag här under :-) Vi har vanligtvis Vasaloppsspinning på gymet liksom många andra, men då platserna i första hand reserveras för våra medlemmar och klassen är full så får jag ju såklart hitta på någonting annat, så för ett par månader sedan så bestämde jag mig för att springa Vasaloppet i stället. Det innebär att jag skulle hålla igång löpbandet tills första man går i mål på Vasaloppet. Sjukt kul idé va?  8.00 pigga, fräscha och taggade på att få köra igång! Jag fick med mig lite sällskap, det finns fler tokar i den här världen :-)  9.00, en timme har gått och det har gått fort! Vi som är kvar känner oss fortfarande pigga, stackars Elin fick ge upp då hennes luftrör inte riktigt var överens med henne.  Jodå, klockan 10 springer vi fortfarande mer än vi går. Benen känns fortfarande helt ok på mig och Mia, men Marcus benhinnor är inte superlyckliga. Det blir till att behandla ikväll och vila under veckan.  11.00 och banden rullar. Blåbärssoppa har vi fått och energin håller oss på topp. Det är klart mycket roligare att springa med vänner!  Klockan 12.00 är vi inne på slutspurten. Vi ser på tv-skärmarna hur de närmar sig målgång och med en euforisk känsla i bröstet går det upp för oss att vi passerat 4 timmar!  4.08 och målgången är klar! Hejja oss! Pulsklockan fick lite spatt och undrade nog var jag var på väg, men resultatet känns riktigt bra. Jag har aldrig sprungit långa distanser och är inte van att hålla ner tempot så som jag gjorde idag. Jag är sjukt stolt över mig själv och mina medkämpar, det här gör vi om nästa år, men då är det ju inte att prova på nya saker :-)   |
↧
Elefanten i rummet
Igår läste jag ett otroligt viktigt inlägg på facebook. Det handlade om det där jobbiga som händer ibland men som vi aldrig pratar om. Maria Lavestedt Segeblad är fantastisk på att sätta ord på saker och modig nog att ta upp den obekväma sanningen rätt ofta. Många med mig upplever det hon beskriver mellan varven men då vi har det inlärt att man inte nämner elefanten i rummet så låter vi ofta bli. Så här skriver hon:  "Jag har tappat kontakten med den viktigaste personen i mitt liv, mig själv. Det har varit helt galet senaste tiden med två små barn, minimalt med sömn, eget företag och nu ett deltidsarbete på det. Jag har tvekat om jag ska skriva detta. Dock jobbar jag med hälsa och det vore hyckleri av mig att inte kunna prata om det. Jag står för att det är baramänskligt, varje människa har det ibland lite kämpigt med yttre och/eller inre faktorer det är inget konstigt med det. Det här är så otroligt viktigt! Jag vet att jag hamnar där mellan varven. Jag arbetar i en värld då omtanken om andra är i absolut största fokus, jag är mamma till fem som allt som oftast får min uppmärksamhet och omtanke precis som det ska vara. Jag är en person som tycker om att hjälpa andra och gillar att se folk må bra. Det här har genom åren gjort att jag väldigt sällan ger mig själv lite extra kärlek och att jag inte söker upp möjligheter att fylla på mina energiförråd för att jag inte vill lämna hem och familj själva med allt vad det innebär och att jag inte vill lämna arbetet halvgjort och spara det till någon annan. Jag väljer till exempel ofta att städa innan min man kommer hem, inte för att han inte kan eller vill hjälpa till, utan för att jag vill att han ska kunna vila eftersom hans arbete är fysiskt väldigt tungt. Han säger till mig att låta bli, men även om jag vet att han har rätt så är det otroligt svårt att låta bli. Listor över vad som ska göras finns alltid i mitt huvud trots att det hade varit smartare att skriva ned dem, men att lära om är ju inte alldeles lätt. Jag övar på att ge mig själv egen tid och fylla på energi. Jag är mycket bättre på att säga nej och de senaste åren har jag fattat att det bara är jag som kan regisserar mitt egna liv. Att vara mamma, egen företagare och personlig tränare är tufft, men jag skulle inte byta ut det för allt i världen. Jag älskar verkligen det jag gör! Jag behöver fortfarande öva på att säga nej, det är lätt att blir smickrad över förfrågningar och när man älskar att få människor att må bra så är det väldigt enkelt att bli överbokad. Jag har mina planer till hösten för att få det att bli ännu bättre. Mer tid med barn. Mer tid med familj.Mer tid med vänner. Och viktigast av allt. Mer tid med mig själv. Vad gör du för att klara din vardag?  |
↧
Mina bästa låtar att träna till!
 Du har säkert inte missat alla som rör sig i gymmet med favoritmusiken på och lurar i öronen. När vårsolen lyser så kommer löpare och powerwalkare fram och tar steg i takt till den musik som gör dem glada eller peppade.Musik kommer nog alltid vara viktigt för människor som tränar och väldigt passande så är det här veckans tema i Bloggar om hälsa. För mig så fyller musik absolut en funktion, men jag uppskattar tystnaden mycket mer. Jag arbetar i en miljö som har musik på hela dagarna och med många barn så kan jag lova att det sällan är tyst och lugnt hemma. Musik är för mig mer ett redskap som jag använder mig av när jag håller i klasser på gymmet och ingenting jag använder mig av privat. Jag passar på att öva på koreografier när jag promenerar eller springer och lyssnar därför på den musik jag ska använda mig av inte den jag lyssnar på för att få kraft eller lugn. Detta betyder inte att jag inte tycker det finns grymt bra musik att träna till så jag har ändå riktigt bra tips! (om du frågar mig alltså) 1. Det finns en låt som är grymt bra att utmana sig själv till. Det är en låt som jag ibland använder mig av på klasser för att pressa deltagarnas gränser i slutet av passet. Klicka på länken så förstår du vad jag menar! 2. Om du ska få bra drag på en aerobicsklass så behöver du en grym finallåt. Jag gillar lite halvtöntig schlager som alla kan texten till men inte riktigt vill erkänna det. När jag och Elin körde sist så hade vi en riktig dänga som final! 3. Yoga är ju någonting som har betytt väldigt mycket för mig genom åren. Den utvecklar och utmanar mig både mentalt och fysiskt. När jag utövar yoga så gör jag det som känns rätt i kroppen, olika musik ger mig olika känslor och jag känner för att göra olika saker beroende på vilken musik jag sätter på. Jag har en hel del favoriter och jag har efter lång eftertanke valt en. Vad väljer du att träna till? Eller vill du som jag ha det helt tyst?  |
↧